I dagarna är det många som med, förhoppningsvis, stor glädje och kanske lite vemod, sprungit ut som nybakade studenter. Med tjo och tjim, champagnesprut och klackarna i taket.
Jag har ju också tagit studenten. Det känns nästan som igår så jag fick en smärre chock när jag räknade ut hur länge sedan det faktiskt är. 18 år sedan, kom jag fram till. Kan det verkligen stämma? Jag måste ha räknat fel. Nej – 18 år igen. Hur sjutton (nej, arton) kan det ha gått så snabbt?
Även om jag fick mig själv att plötsligt känna mig gammal minns jag med glädje, och lite ångest, tillbaka på min gymnasietid. Medieprogrammet på Lugnetgymnasiet i Falun. Så här i studenttider tänker jag lite extra tillbaka på studenttraditionerna i Falun. Jag vet inte om de fortfarande finns kvar (det var ju ändå hela 18 år sedan), men på min tid började det hela med mösspåtagningen, veckan innan studenten. Alla blivande studenter från stans alla gymnasieskolor samlades på Stora torget, nedanför Kristinekyrkan i en stor ring som omringade nästan hela torget. Vi tog på oss mössorna och sedan var det dags för rännstensgången då alla skulle gå runt torget med den ena foten i rännstenen och den andra på trottoaren. För att symbolisera att livet kan gå hur som helst efter studenten. Bra – trottoaren, dåligt – rännstenen.
Sedan var det dags för myntkastet, då du skulle kasta ett mynt – utgivet under ditt födelseår – i en vägbrunn. Träffade du och myntet föll ner i vattnet kunde du se fram emot ett bra liv efter studenten. Missade du såg utsikterna betydligt sämre ut.
Traditionerna fortsatte även efter avslutningsbalen. I långklänning, högklackat, slips och kostym skulle samtliga bege sig upp på ett mindre berg utanför staden. Där skulle du sedan kasta en sten, över din axel, på ett stenröse. Om stenen stannade kvar på röset kunde du förvänta dig lycka och välgång – kanske även rikedom. Men om stenen ramlade ner… ja, du förstår.
Säga vad man vill om vidskepelse och skrock, men jag tycker i alla fall att det var en rolig tradition. Hur det gick efter studenten för undertecknad? Det förtäljer inte historien.
